Vårtecken

Torka

Det är så torrt, så torrt. Jag vattnar men ligger efter. Tror inte det har regnat sedan slutet av maj. Gräsmattan är brunbränd i juni! Syrenerna växtstrejkar. Hela tiden ska det komma regn men det måste gå förbi oss. Igår var det mulet med några regnstänk!

För övrigt njuter jag av mina pioner, tar in dem som snittblommor och sitter och sniffar! Jättefina digitalis också, det är kul när det är hemmasådder. Jag vill ju att det ska självså sig, om det bara regnar ska jag flytta några småplantor till ängen. Lupinerna har nästan blommat över där så det är dags att klippa bort fröställningarna för att de inte ska ta över helt. Eller kast ut fröer där jag vill ha dem...

Ängen klarar sig fint trots torkan och Stefan har ägnat en hel dag åt att gräva och hugga bort rötterna på en stubbe där växthuset ska stå. Nästa säsong satsar jag på att det blir växthus.

Allt på en gång

Tänk vad jag har jobbat flitigt. Men så det tycker jag är tråkigt. Varför det egentligen. Jag blir ju så glad när det kommer upp! I helgen har jag hunnit med att sätta ut 35 purjoplantor (skott snarare) rensa ogräs, fixa nya landet. Nya landet blir fint med en rad jordgubbsplantor längst fram. Den okända prunusen längst bak till vänster och olika färger på växterna i rött och ljust gult. Alla små självsådda plantor av echinacea ska få flytta dit. Kanske tillsammans med frösådda grekvädd. Kanske borde jag flytta en ros också som knappt överlevde vintern. Vid närmare tanke får nog den stå kvar på sin plats i år också.

Rådjuren var snabbare än jag i år också. Tog mycket rosknoppar men nu är allt innätat som gär att näta, så får vi se.

Ängen är försommarfin med rosa glim (?) och blåklint. Prästkragar är på gång. Annars inget nytt. Det har varit en blåsig vår och idag är det byigt. Jag vaknade av att det blåste ute!

Det finns naturligtvis mycket arbete kvar. Potatisen har kommit upp och behöver kupas, många rabatter behöver kantskäras. det finns tistlar på ängen som skulle behöva tas bort. Tussilago kommer ta över på ängen om inte de bekämpas.

Roligt är i alla fall att alla pioner kommer att blomma i år. Jag har inte stöttat dem och de har växt sig så höga, jag kommer få betala för det! Jag är faktiskt rätt nöjd med alla rabatter än så länge. Inget känns misslyckat, snarare som jag börjar få kolla på hur det kommer att se ut. Vita löjtnanshjästat blommar för fullt, fänrikshjärtan likaså. Nävorna är jättefina och tovsipporna sprider sig som aldrig förr. De är så vackra! Jag som klagat på att jag inte har försommar, tidig sommarblomning får ta tillbaka det.

Nu ska jag gå en vända i blåsten och se om jag ska göra något! Så bönor tex?

Lite bilder oxå

Salladslök och gulstjälkig mangold, längst fram zinnia. När ska sommarblommorna börja blomma egentligen? Fast de hade de väl gjort om de första plantorna jag drog upp inte hade frusit ihjäl. Det var inte för tidigt att så i april som jag gjorde. Men de får stå på altanen omskolade längre... Nåja, det var en parentes. De här fotona är tagna innan rådjuren hälsade på... Idag såg jag att de ätit upp buskrosens blomknoppar oxå. Eländiga djur.


Hela landet. Jag tänker ta bilder om en månad och lägga ut för att se skillnaden.

Det börjar bli lite äng nu. En himla massa gula blommor, lite prästkragar, en och annan vallmo. Men de blommar bara en dag, sedan blåser kronbladen all världens väg.

Festiva och Sarah lever!

Hurra, hurra, hurra! Pionknölarna som jag köpte på trädgårdsmässan har klarat sig! Det har varit så dött i krukorna som jag satte dem i att mina kan-inte-låta-bli-att-pilla-fingrar vara tvungna att ta upp knölarna och studera dem noga. Sarah kom igen snabbare men just som jag höll på att ge upp om Festiva Maxima så tog jag upp knölen (för andra gången) och såg då att det var två skott på gång! Yihaaa! Dessutom var det inte bara en rotknöl utan två! Så nu har jag två Festiva Maxima! Underbart! Är så glad och lycklig :-) Det överskuggar faktiskt irritationen över att jag rensat bort alla prästkragar i sommarängen i tron att det var ogräs. Stor suck...