Höst i trädgården

Jag har inte känt att det finns så mycket att skriva om, har mest deppat över allt regn i augusti och i början av september. Men så kom jag på att jag kommer aldrig att komma ihåg hur det var nästa år. Och eftersom det är nu trädgården tar form, är det väl bäst att skriva.

I och med allt regn är det blött, blött, blött. Jag gick hela augusti och sneglade på syrenplantorna som såg allt ledsnare ut. Vi har själva stött och blött. Ska vi behöva dränera om? Dränera, dränera inte? Fördelar och nackdelar.... Till slut fick jag nog och ringde min favoritplantskola Brunnsvikens trädgård där de alltid tar sig tid och ger goda råd, alltid har svar på mina frågor! Guld värt! Nähä, syrener vill tydligen inte alls ha blött om fötterna. Så nu är de uppgrävda i ett försök att rädda dem och nergrävda i grönsakslandet. När jag grävde upp dem sa det tjoff och smack och slurp. Lervälling.

Jag passade också på att boka en tid på plats här ute för rådgivning. Inte billigt men det är bara att erkänna att vi behöver den hjlpen för att det ska bli bra. Jag fasar lite för att få höra: Oj, oj, oj, om ni hade börjat med att komma till oss så hade det blivit mycket billigare, bättre och bla, bla, bla....

Summa sumarum är det har varit mycket trädgårdsdepp. Men det finns ljuspunkter också. Kronärtskockan har tre (vad säger man) blommor? kockor? skockor?! på gång. New Dawn har växt sig hög i sommar och blommar fortfarande. Sommarblommorna håller i sig trots regnet. De som klarat regn och blåst bäst är zinnia och sammetsblommor, de blommar oförtrutet vidare. Dahliorna kämpar på, sommarastern är fin men lite fransig, solrosorna fina. Pionknölarna har gett upp och dött. Bah!